Bokrecension om Unga kvinnor skriven av Louisa M. Alcott
Jag tyckte boken lät intressant eftersom jag ville veta mer om unga kvinnors förutsättningar förr i tiden. Det är en självbiografisk bok. Jo är ett självporträtt av författaren Louisa A. Alcott.
Huvudpersonerna
Huvudpersonerna i boken är systrarna March, Meg (Margaret), Beth (Elizabeth), Jo (Josephine) och Amy. Meg som är äldst är skötsam och ordentlig. Jo som är näst äldst är sprallig och pojkaktig, men i boken så lär hon sig hur man ska uppföra sig som en ung kvinna. Hon har problem med sitt häftiga humör. Jo är en mycket duktig författare men inte bra på matlagning. Beth som är näst yngst är blyg och tillbakadragen. Hon har en musikalisk talang. Den yngsta av systrarna, Amy är duktig på att teckna. Hon gillar att leka med sina dockor. Kan ibland vara självcentrerad.
Handling
Boken handlar om systrarna March resa för att bli och uppföra sig som en god kristen, givmild, snäll och omtänksam kvinna i 1800-talets USA. Deras pappa är ute i kriget och mamman är ensam hemma med flickorna. De tycker därför att det är extra viktigt att hjälpa till. Systrarna gillar att leka tillsammans och har en postavdelning. De har också satt upp några teaterföreställningar. Alla i familjen har drömmar och en del av dem uppfylls till hjälp av deras vän Laurie och hans farfar Laurence. De är givmilda, rika och även deras grannar. Beth får ett piano, Margaret förlovar sig med Lauries lärare. Men det händer också sorgliga saker. I slutet av boken blir både pappan och Beth svårt sjuka.
Miljöbeskrivning ifrån boken
”Alla satte sig kring brasan, modern i den stora stolen med Beth vid sina fötter, Meg och Amy uppflugna på var sitt armstöd och Jo lutad mot stolsryggen litet i skymundan, så att ingen skulle kunna se några spår av rörelse hos henne, om brevet skulle visa sig vara gripande.”
Författaren
Louisa May Alcott föddes 1832 och dog 1888 till sviterna av kvicksilverförgiftning. Under sin barndom bodde hon i Concord, USA. Hon förespråkade för kvinnors rättigheter även fast hon själv hade en bra barndom. Under en tid så skrev hon under pseudonym, A. M. Barnard. Det finns en uppföljare av Unga kvinnor som heter Våra vänner från ifjol. Den har jag dock inte läst.
Genre och egna åsikter
Unga kvinnor är en dramatisk bok. Det är lagom stor text och den blir inte långtråkig. Ibland blir texten svårläst eftersom den innehöll en del gamla uttryck. Huvudpersonerna är smarta och roliga att följa. Jag kan rekommendera denna bok.